Det känns som om jag bara slängt allt på dig, men så är det inte. jag har med gjort mina misstag, jag kanske bara får smaka på min egen medecin? det tar hårt men nu vet jag hur du kände för två år sen. det är svårt, men jag hoppas iaf på att allt ska lösa sig. jag vet att du inte läser min blogg men jag vill iaf att alla andra ska veta det. jag kommer aldrig sluta tänka på dig. du är inte det ända som är åt helvete i mitt liv just nu, det är massa annat också, det kanske bara förvärrar allting hoppas jag?, eller så är det bara du som fått mig såhär, jag troddde aldrig att det skulle bli såhär, jag tänkte mig dig till jag skulle dö, aldig utan dig som jag sa, & det håller jag fast vid, det spelar ingen roll om jag går vidare & kanske hittar någon annan en dag, du kommer iaf vara det som betytt mest för mig, & jag vill inte hitta någon annan, det vill jag verkligen inte. det var ju så jävla bra, jag vill inte fatta att det är såhär, snälla jag var lycklig, jätte lycklig, jag kommer aldrig få känna den känslan igen om det inte löser sig. just nu vill jag faktiskt bara bort, bort från allting, supa mig redit full och typ flyga eller nå, nu låter jag helt fucked up, men det är så, som att allting positivt har försvunnit ur kroppen. jag fattar inte ens att jag är ensam igen. jag vill inte vara ensam. definitift inte utan dig. buhuu, jag vet inte vart jag ska ta vägen. upp ner ut in. ingenting skulle vara rätt för mig. uscha för emos, men nu äre jag som är de, kan ni tänka er en emo bella, nej, jag som alltid varit så glad & aldrig haft nå beskymmer, men det kanske var min tur, hoppas jag hittar det som kallas lycka igen. desto mer man vill, desto mindre hittar man?, eller desto mer kanske? jag vet inte tror inte på sånt där längre. ingeting kommer någonsin bli sig likt. tyvärr inte. gaah, det finns så mycket jag vill säga dig, men om jag sger något får jag bara ett "okej", & det sårar mycket det med, som om du inte bryr dig längre, som om jag inte finns för dig längre. men om du är lycklig nu så är det väl bra, bättre det än att ingen är lycklig?. fan jag vet inte vad jag ska göra. ett till slag så kanske det kommer något vettigt från mig?, eh jag vet inte, kommer nog aldrig få redo på det heller. får väl bara bli som det blir helt enkelt. ojojoj, undra om någon ens läser det här, det skulle nog bara vara onödigt, står inget vettigt ändå, bara massa skit. jag inbilla rmig att jag mår bättre av att skriva av mig lite. men låt mig tro det, det är ju iaf någonting.


i'll always love you