vad vill jag? jo jag vill vara lycklig. det ska alltid vara något, alltid!!

på fredag ska jag på begravning, kan inte datta att det är en månad sen idag. en månad sen du lämnade oss vackra sirpa! livet är så jävla orättvist... jag trodde att allt var menat. men hur fan kan det vara menat att en fin människa får lämna världen allt för tidigt? fan jag kan inte ens tänka mig in i michaelas och daniels situation. jag vill bara hjälpa, men kan inte göra ett skit. alla säger att som finns där, jag finns här! alltid. men känns som det finns ett skit jag kn finnas här för, vad hjälper jag! jag känner mig så hjälplös. det är helt sjukt.


det finns massa annat just nu. som inte riktigt är skrivbara än, men fan vad jag inte är okej.

är så jävla irriterad!!! vill bara skrikaskrikaskrika, allting fuckar ur för mig, går inte att beställa mina skolfoton för att sidan har visat error hela veckan för mig så det kan ju dö. kulm ska jag ringa min älskade mormor och säga, jag tog kort men ska inte ha några. fan för hennes skull jag var med! och fet är jag. skulle ju kunna tro att jag käkat pizza i femton år!! inom snar framtid rullar jag ner för skolbacken. får väl hoppas det det finns snö så det kommer en snövall som stoppar mig.. fickyoufuck it..

en del vet inte vad panikångest är. och jag är trött på att folk gör en till åtlöje pga detta.

• Hjärtklappning, bultande hjärta eller ökad hjärtfrekvens
• Svettning
• Darrning eller skakning
• Muntorrhet
• Svårigheter att andas
• Kvävningskänsla
• Obehag eller smärta i bröstet
• Illamående eller magbesvär
• Yrsel, ostadighet, svindel eller matthet
• Overklighetskänslor inför en själv eller omgivningen
• Rädsla att förlora kontrollen eller sitt förstånd
• Dödsångest
• Värmevallningar eller frysningar
• Stickningar/domningar i händer eller fötter

jag mår och ser ut som jag förtjänar....

jag vet att många har det mycket sämre än vad jag har det just nu. ändå känner jag mig så svag och tom.. som om jag inte existerar, jag känner mig orättvis när jag skriver det här men jag känner att jag bara måste skriva av mig lite, har inte riktigt bestämt mig om jag ska publicera det, vi får se hur djupt jag går.

jag känner mig ensam, som om jag vore själv. jag har min familj, min pojkvän och mina vänner. men känns verkligen som jag saknar något. jag saknar den här tryggheten. jag saknar att vakna upp och verkligen må bra. alla låtsas jag vet, men jag kan inte låtsas att jag mår bra. det känns fel. vem ska jag prata med? vem ska orka lyssna när jag inte vet vad jag har att säga, vad behöver jag? min hjärna fungerar inte längre som den ska... tell me what to do.

har inte berättat än att min bästavän michaela, hennes mamma sirpa gick bort helgen som var.
SIRPA
sirpa var så älskad av många, hon hade ett hjärta av guld och vi kommer minnas henne som den finaste ängeln och vi kommer bära med henne i våra hjärtat föralltid! må du vila i frid vackra sirpa.

MICHAELA
jag kommer att finnas här dag som natt. jag kommer alltid tänka på dig och din bror. och jag älskar dig massor!




fina vän <3 hundra styrkekramar!

när man väl börjar fundera över en del grejer så blir man så jäkla förvirrad, vad vill man egentligen? vem vill man vara med? vad är bäst för en.. alltså huvudet går snart i kk... blir så jäkla irriterad..

justja, fick en mac från skolan i onsdags.. så det är min nya leksak, lovelovelove