jag vet att många har det mycket sämre än vad jag har det just nu. ändå känner jag mig så svag och tom.. som om jag inte existerar, jag känner mig orättvis när jag skriver det här men jag känner att jag bara måste skriva av mig lite, har inte riktigt bestämt mig om jag ska publicera det, vi får se hur djupt jag går.

jag känner mig ensam, som om jag vore själv. jag har min familj, min pojkvän och mina vänner. men känns verkligen som jag saknar något. jag saknar den här tryggheten. jag saknar att vakna upp och verkligen må bra. alla låtsas jag vet, men jag kan inte låtsas att jag mår bra. det känns fel. vem ska jag prata med? vem ska orka lyssna när jag inte vet vad jag har att säga, vad behöver jag? min hjärna fungerar inte längre som den ska... tell me what to do.

har inte berättat än att min bästavän michaela, hennes mamma sirpa gick bort helgen som var.
SIRPA
sirpa var så älskad av många, hon hade ett hjärta av guld och vi kommer minnas henne som den finaste ängeln och vi kommer bära med henne i våra hjärtat föralltid! må du vila i frid vackra sirpa.

MICHAELA
jag kommer att finnas här dag som natt. jag kommer alltid tänka på dig och din bror. och jag älskar dig massor!




fina vän <3 hundra styrkekramar!