jag hatar inte kärlek vilket jag har sagt nu i flera månader, det är fint på sitt sätt, jag trivs bara så bra som jag gör nu, kärlek har nog skrämt upp väldigt många människor, det är det som har hänt mig, jag är rädd för kärlek, det kommer ta tid innan jag ens skulle ge det en chans, för så som jag fick uppleva kärlek i ett år var inte okej! inte alls okej! en del av mina vänner har haft helt perfekt förhållanden, men hur ska jag veta att det kommer hända just mig? eller kommer jag ens våga ge det en chans?? yes jag är ung & det kommer, men funderar verkligen på det just nu. tänk om jag alltid kommer stänga folk ute? jag älskar mina vänner & min familj, dom kan jag ge hela mitt hjärta till, men jag skulle aldrig ge hela hjärtat till någon annan! aldrig, det är inte värt smärtan efter! nu när man väl kommit upp på fötter igen & mår som bäst, vill man inte riskera det! för mig är faktiskt killar bara objekt just nu, vet att många av er tycker likadant som mig, men inte riktigt vågar få fram det.

bara lite tankar som rör sig runt i mitt huvud just nu! kramis