livet är så orättvist

tänker på en nära vän som har det riktigt jobbigt nu, kan inte ens tänka mig hur jobbigt det är.. man är så hjälplös, finns inget man kan göra. jag kan inte säga att jag förstår, för det gör jag verkligen inte, jag kan inte ens tänka mig om hur det känns, det enda jag vet är att jag är här, och att jag inte går någonstans! jag älskar dig!

även om vi inte umgåtts så mycket på sistone är vi fortfarande bra vänner och vi vet vart vi har varandra, och att vi finns för varandra! och just nu tänker jag ge all min kraft för att vara ett stöd. en riktig vän. jag tänker inte fråga, för jag vet att du berättar. du är stark.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0